From Aminas Point of View

Nu flyttar jag till blogspot. Känns mycket bättre där borta efter att ha pillat lite. Jag hoppas att ni hänger med inshaAllah :). Berätta gärna vad ni tycker om den nya bloggen. Utseendet då, eftersom jag inte har hunnit skriva mycket. Jag vet att det är lite puttenutt känsla över hela designen men I like! Välkomna :D

www.aminasplace.blogspot.com

Fråga: Tack för ditt svar kära syster!

Jag oroar mig nog i onödan, men man hör folk säga att det är jätte jätte svårt att få jobb med hijab därmed börjar man tänka rätt så negativt på det hela. Undrar var systrarna du känner jobbar, vilka branscher och var det svårt för dem att få jobb?

Tack för allt kära syster :)

Svar: Asalamu aleykum syster! Tack för din fråga igen :). Jag personligen känner systrar som jobbar inom sjukvården, som lärare, systern som driver hemsidan Tahara är också en bra vän till mig. Vi har till och med en häftig syster som kör buss här i Malmö, har sett henne många gånger :D. InshaAllah koncentera dig på det positiva som kommer med slöjan, att du offrar någonting och närmar dig Allah inshaAllah genom att göra någonting Han har befallit oss troende kvinnor att göra. Allah är den enda du behöver på din sida. Jag har varit i situationer då mycket har verkat totalt omöjlig. Men Allah skapar vägar och hjälper sina trogna slavar alhamdulilah. Jag förstår att du oroar dig, det gjorde jag också. Men när du har tagit på dig slöjan, efter ett tag inshaAllah kommer du inse hur löjligt det var :). Om Allah vill någonting för dig så kan ingen absolut ingen förhindra det :). Jag önskar dig all lycka i både detta och nästa liv inshaAllah och snälla låt mig veta hur det går för dig! Kram!


Fråga: hej amina :)
jag har lite frågor om hur du gick tilväga med slöjan och så, jag ber själv och allt men det jag saknar är hijab och jag det kan göra att jag inte känner mig tillräcklig muslim och att det e nåt tomt inom mig, jag vill jätte gärna sätta på mig hijab men jag vet inte vad det är som stoppar mig helt ärligt, kmr alltid en massa saker upp i huvet som inte försvinner, jobbigt att känna så, därför vill jag fråga dig hur gjorde du?
vad fick dig att till slut ta det steget att bära hijab? hur kände du? hur visste du att ja nu är det rätt nu ska jag?  jätte tacksam om du kan svara på dessa frågor. blev lite långt här hehe =P


Svar: Asalamu aleykum kära syster! Jag var i exakt samma situation som du! Jag bad men hade ingen slöja. Jag brukade alltid kolla på de slöjade systrarna och beundra dem, önska att jag var lika stark som dem. Den tomheten som du pratar om känner jag också igen. Och den fanns där av en anledning, jag försökte närma mig Allah genom bönen men jag var inte en komplett muslimsk kvinna för jag gick emot någonting som Allah tydligt beordrar, som jag skrev ovan, kvinnan att göra. Att täcka sig. Och jag ville jättegärna men det var någonting som stoppade mig. Jag var rädd, svag, tveksam.

Alla dessa känslor finns av en anledning. Shaytan tycker inte om att vi försöker närma oss Skaparen så han gör allt i sin makt för att förhindra detta. Nafsen (själen) som är van vid att få som den vill, flippar ut för plötsligt är det en massa ändringar som den inte kommer gilla att ske. Jag tänkte att jag skulle vänta till den rätta tidpunkten. Men en sån tidpunkt finns inte. Så jag bestämde mig bara för att köra på. Ena dagen köpte jag nya kläder och slöjor, andra dagen hade jag på mig det. Hur länge du än väntar så kommer det inte kännas lättare för att du låter mer tid gå. Tvärtom, det kanske kommer kännas svårare. Jag lovar att när du har tagit på dig slöjan och haft den ett tag så kommer du bara tänka: Jag vill aldrig ta av mig den och hur kunde jag leva utan den innan?

Jag hoppas det bästa för er inshaAllah och glöm inte att Allahs kärlek och barmhärtighet är stor. Att ni känner att ni vill ta på er slöjan och närma er Allah är en gåva! Några ord att tänka på:

Profeten Muhammed (saws) sa: "Allah ger rikedomar till dem Han älskar och dem som Han inte älskar. Tro (iman) ger Han dock endast till dem som Han älskar."

Allah säger: "Is there anyone who is calling on Me, so I may answer his prayer? Is there anyone who is asking of Me, so I may grant his request? Is there anyone who is seeking My forgiveness, so that I may forgive him?" (Related by Muslim, Kitab al-Musafirin wa Qasruhu, 6/36)

"And He is the Forgiving and Loving" (Qur'an 85:14)

"As for those who make Allah their friend, and His messenger, and those who believe: It is the party of Allah who are victorious!" (Surat al-Ma’ida, 56)

Hela artikeln hittar ni här.

Jag har fått två frågor som jag kommer svara på lite senare inshaAllah. Kul att ni har börjat kommentera lite mer :). Just nu ska jag plantera om lite blommor (kärring alert) men jag ville bara slänga in en glad nyhet.

Under Ramadan så bestämde min syster sig för att ta på sig hijab! Jag är så glad för hennes skull mashaAllah och jag vill bara säga grattis lite stolt här på bloggen. Det har gått en liten tid sen hon tog på sig den och jag ville ge henne tid att vänja sig innan jag skrev det här på bloggen. Ville inte att hon skulle känna någon press och det har gått hur bra som helst alhamdulilah, hon vande (vänjde? hjälp, grammatik koll) sig direkt! :D

Må Allah stärka henne i hennes beslut inshaAllah och alla andra muslimska systrar som väljer att ta på sig den. Jag märker att det är allt fler systrar som vill/har tagit på sig hijab den senaste tiden och jag blir så glad! Kram till er alla!

1. Hej, är du sufi?

Svar: Hej där! Tack för din kommentar och din fråga. Jag har inte velat svara på denna fråga innan för att jag anser att det inte är nödvändigt att svara på den och har inte riktigt fattat varför det är så viktigt. Men jag tar det nu, en gång, för att sprida ljus över det hela vem som egentligen bloggar här :). Jag följer Hanafi madhab, Naqshabandi tariqa och min shaykh är Shaykh Seyyid AbdulBaki al-Hussaini. Jag är först och främst muslim och inshaAllah mu'min. Hittade detta på nätet:

The Sufi is a complete man, with his essential personality reflecting from deep within. Sirajudin, a scholar from Kashmir has said, the Sufi is a rose among roses and a thorn among thorns. Khawaja Hasan Sani Nizami, Sajjadanashin of Hadrat NizamuddinÂ’s Dargah has said: ‘A Sufi is liberal like the ocean, kind like the Sun and humble like a river.’

The true and genuine Sufis want to be nothing. It is their ideal to lose all their identity i.e. the complete sacrifice of the self, the ego. Abdul Samad, a disciple of Shaykh Abu Sa’id ibn Abul-Khayr narrated that he once regrettingly mentioned to his Shaykh that as he had been travelling, he could not attend his sermons and be benefited by the lessons. Shaykh Sa’id told him not to regret even if he misses the sermons for years, because he always said only one thing: ‘Sacrifice your ego, and nothing more.’ 

Är jag där? Långt ifrån.


2. Salam Alaykum!

Kikade precis in på din blogg och har en fråga som inte har med detta inlägg att göra men jag hoppas att du kan svara på den ändå:)

Jag undrar ifall det är svårt att få jobb när man bär hijab? Känner du själv någon som bär hijab och jobbar?

Hoppas du kan svara inshallah :D

Svar: Aleikumu salam syster! Tack för din kommentar och för att du kikar in här. Visst kan jag det :). Jag känner många systrar som har hijab och jobbar, studerar samt driver eget. Jag bor i Malmö där hijab inte alls är någonting ovanligt, vi är ganska många alhamdulilah. Men av mina egna erfarenheter kan jag säga såhär: när jag tog på mig slöjan låg problemet i mig, när jag tänker till såhär i efterhand kan jag säga att jag blev en gnutta paranoid. Allt som sades eller hände fick mig att tänka: "Det är för att jag har slöja!" Det viktiga är att man själv beter sig normalt och inte tar avstånd från folk man tror har fördomar. För man kan tro fel, vissa människor kanske inte har träffat på slöjade innan så de vet helt enkelt inte hur man ska bete sig så det gäller bara att vara tillmötesgående :).

Jag förskönar inte det hela, det finns självklart människor som kanske såg ner på mig men de har inte varit många. Och om detta händer dig, ta det och omvandla det till någonting som kommer göra dig starkare och se det som ett litet test från Allah. Jag kallar det ett litet test eftersom om vi tänker på Profeten saws, hans familj, sahaba och deras fruar så gick de igenom mycket värre grejer. Vi har det bra alhamdulilah, vi har ingen anledning till att känna oss som offer :). I Sverige har vi rätt till att utöva vår religion, samlas, ha moskéer, ha på oss slöja så det positiva överväger verkligen det negativa. Om du har bestämt dig för att börja bära slöja inshaAllah så ber jag Allah att underlätta det för dig. Sist men inte minst, gör mycket dua och be Allah att hjälpa dig och stärka dig i ditt beslut. Jag minns dagen innan jag tog på mig slöja så var jag så nervös och rädd. Jag var vaken hela natten men sen när jag dök upp nästa dag så märkte ingen någonting. När jag väl slappnade av efter typ 2 timmar kom folk fram och sa: Amina, tro det eller ej men vi märkte inte ens förräns nu att du har tagit på dig slöja. SubhanAllah, Allah gör det omöjliga möjligt. Lycka till!

är den här artikeln. Klick it.

Shaykhen lyfter fram många viktiga frågor om den här sekten. Tawwasul, Ahl al Bayt och kärleken och bandet till Profeten saws är bara några saker som raderas ut och förkastas av Wahhabismens ideologi och stämplas som bid'ah och shirk. Tyvärr så har till exempel Ahl al Bayt förlorat den uppmärkamhet den borde ha av dagens sunni muslimer tack vare denna sekt. Jag förstår att alla som kallar sig salafi eller wahabi inte är likadana men roten till detta, hela grunden är väldigt skakig och för mig inte någonting jag anser vara rätt. Men eftersom jag inte vet mycket så låter jag Shaykhen tala istället:



Note: Detta betyder inte att jag ogillar, hatar eller blir ovän med människor som anser Wahhabismen vara någonting som är rätt. Jag kallar inte någon för kafir eller någonting annat heller för den delen för det är Allahs uppgift att avgöra i den frågan. Trots att jag själv blivit påhoppad i både godkända och raderade kommentarer angående sufismen så tänker jag absolut inte tillåta mig själv att göra samma sak för då sänker jag mig till den nivån jag kritiserar. Detta inlägget är alltså riktat som kritik mot Wahhabismens läror inte mot individerna, må Allah vägleda oss allihopa så att vi vinner Hans nöjdsamhet inshaAllah.

Asalamu aleikum! Jag fick jobba idag också. De små blev glada när de såg mig och det blev alldeles varmt i lilla hjärtat mitt. Barn är bara bäst. Mina tankar gick dock till min farbrors fru som har 9 barn mashaAllah då jag aldrig har känt mig så tjatig som nu när man jobbar med de små varelserna. Men trots det att man blir fysiskt trött med barnen så slappnar man av psykiskt. I alla fall så har min dag sett ut såhär..

Jag har

- Begravt en fågel

- Hotat med att ringa föräldrar 24 gånger

- Förklarat att alla måste få delta i leken annars får ingen leka

- Stoppat 1 styck slagsmål (bland de lite äldre barnen)

- Gått igenom klassreglerna för femtioelfte gången

- Lyssnat på samma sång om bokstaven A ca 20 gånger så nu är
det det enda som snurrar i mitt huvud

- Tröstat 3 st gråtande barn

Turkiet möter Serbien i basket. Min man sitter på helspänn i soffan med ögonen uppspärade, tvn är det enda han ser just nu. Jag ska kolla lite, sen ska jag städa. Jag bryr mig egentligen bara om slutresultatet. Heja Turkiet!




Update: Serbien vann med 1 poängs skillnad. Tråkigt, men bättre lycka nästa gång inshaAllah :D

Jag är en sucker för djur. Har spenderat en timme framför youtube med detta (se längre ner). Var tionde sekund skriker jag: "Aaaaaw kolla kolla!" till min man som tittar på fotboll. Jag misstänker att han inte orkar med mig mer så nu slänger jag dessa sötsaker på er!

Given my privilege as a woman, I only degrade myself by trying to be something I’m not – and in all honesty – don’t want to be: a man. As women, we will never reach true liberation until we stop trying to mimic men, and value the beauty in our own God-given distinctiveness.

On march 18, 2005 Amina Wadud led the first female-led Jumuah (Friday) prayer. On that day women took a huge step towards being more like men. But, did we come closer to actualizing our God-given liberation?

I don’t think so.

What we so often forget is that God has honored the woman by giving her value in relation to God—not in relation to men. But as western feminism erases God from the scene, there is no standard left—but men. As a result the western feminist is forced to find her value in relation to a man. And in so doing she has accepted a faulty assumption. She has accepted that man is the standard, and thus a woman can never be a full human being until she becomes just like a man—the standard.

When a man cut his hair short, she wanted to cut her hair short. When a man joined the army, she wanted to join the army. She wanted these things for no other reason than because the “standard” had it.

What she didn’t recognize was that God dignifies both men and women in their distinctiveness–not their sameness. And on March 18, Muslim women made the very same mistake.

For 1400 years there has been a consensus of the scholars that men are to lead prayer. As a Muslim woman, why does this matter? The one who leads prayer is not spiritually superior in any way. Something is not better just because a man does it. And leading prayer is not better, just because it’s leading. Had it been the role of women or had it been more divine, why wouldn’t the Prophet have asked Ayesha or Khadija, or Fatima—the greatest women of all time—to lead? These women were promised heaven—and yet they never lead prayer.

But now for the first time in 1400 years, we look at a man leading prayer and we think, “That’s not fair.” We think so although God has given no special privilege to the one who leads. The imam is no higher in the eyes of God than the one who prays behind.

On the other hand, only a woman can be a mother. And God has given special privilege to a mother. The Prophet taught us that heaven lies at the feet of mothers. But no matter what a man does he can never be a mother. So why is that not unfair?

When asked who is most deserving of our kind treatment? The Prophet replied ‘your mother’ three times before saying ‘your father’ only once. Isn’t that sexist? No matter what a man does he will never be able to have the status of a mother.

And yet even when God honors us with something uniquely feminine, we are too busy trying to find our worth in reference to men, to value it—or even notice. We too have accepted men as the standard; so anything uniquely feminine is, by definition, inferior. Being sensitive is an insult, becoming a mother—a degradation. In the battle between stoic rationality (considered masculine) and self-less compassion (considered feminine), rationality reigns supreme.

As soon as we accept that everything a man has and does is better, all that follows is just a knee jerk reaction: if men have it—we want it too. If men pray in the front rows, we assume this is better, so we want to pray in the front rows too. If men lead prayer, we assume the imam is closer to God, so we want to lead prayer too. Somewhere along the line we’ve accepted the notion that having a position of worldly leadership is some indication of one’s position with God.

A Muslim woman does not need to degrade herself in this way. She has God as a standard. She has God to give her value; she doesn’t need a man.

In fact, in our crusade to follow men, we, as women, never even stopped to examine the possibility that what we have is better for us. In some cases we even gave up what was higher only to be like men.

Fifty years ago, society told us that men were superior because they left the home to work in factories. We were mothers. And yet, we were told that it was women’s liberation to abandon the raising of another human being in order to work on a machine. We accepted that working in a factory was superior to raising the foundation of society—just because a man did it.

Then after working, we were expected to be superhuman—the perfect mother, the perfect wife, the perfect homemaker—and have the perfect career. And while there is nothing wrong, by definition, with a woman having a career, we soon came to realize what we had sacrificed by blindly mimicking men. We watched as our children became strangers and soon recognized the privilege we’d given up.

And so only now—given the choice—women in the West are choosing to stay home to raise their children. According to the United States Department of Agriculture, only 31 percent of mothers with babies, and 18 percent of mothers with two or more children, are working full-time. And of those working mothers, a survey conducted by Parenting Magazine in 2000, found that 93% of them say they would rather be home with their kids, but are compelled to work due to ‘financial obligations’. These ‘obligations’ are imposed on women by the gender sameness of the modern West, and removed from women by the gender distinctiveness of Islam.

It took women in the West almost a century of experimentation to realize a privilege given to Muslim women 1400 years ago.

Given my privilege as a woman, I only degrade myself by trying to be something I’m not–and in all honesty–don’t want to be: a man. As women, we will never reach true liberation until we stop trying to mimic men, and value the beauty in our own God-given distinctiveness.

If given a choice between stoic justice and compassion, I choose compassion. And if given a choice between worldly leadership and heaven at my feet—I choose heaven.

by Yasmin Mogahed

Asalamu aleikum! Jag är helt slut, jag fattar inte att jag är här och bankar på tangenterna men så är det. Tänkte snabbt fråga er en sak. Nu är det så att jag använder kjol på heltid och jag skulle jättegärna vilja skaffa mig en cykel. Går dessa två ihop? I mitt huvud spelas bara ett scenario upp på repeat och det är hur min kjol åker upp och vips så är jag överkörd av en bil för jag är panikens drottning och hade detta hänt (blottade ben tack vare vind) så hade jag bara släppt allt för att förkorta det pinsamma momentet. Det hade självklart gjort saken värre men mina hjärnceller samarbetar inte med mig i sådana här situationer som sagt. Andra möjliga händelseutvecklingar som också oroar är att min kjol fastnar i cykelkedjan eller att jag helt enkelt trasslar in mig när jag ska stanna.

Jag vet redan hur jag såg ut några gånger i sommras då vinden inte ville vara min vän. Det såg inte alls trevligt ut, on the contrary, det såg ut som att jag precis har bråkat med den andra Amina i mig och nu försöker brotta ner min enemy, mig själv då.

Jag vill skaffa mig ett par sådana här. Byxkjol eller vad man kan kalla det. Jag vet bara inte vart jag kan få tag på ett par? Hjälp? Dessa hittade jag på en turkisk hemsida som tyvärr inte fraktar till Sverige. Ser de inte härliga ut? Typ som att man hade kunnat ta hur långa steg som helst. Bild nr 2 hade jättegärna fått vara samma modell men en annan färg!